söndag 29 november 2009

Jakten på lyckan - vad sa antikens grekiska filosofer?

Har under min thailandsemester läst ut Johan Norbergs bok om jakten på lyckan. I kapitel 2 går Norberg så långt tillbaka i tiden som till de "gamla grekerna" på ca 400-talet före Kristus och deras tankar om lycka. En av de största tänkarna på den tiden var Aristoteles, främste elev till den store Platon. Intressant var att dessa båda män hade skiljda uppfattningar kring hur man får lycka i sitt liv.

Platon såg det som att man inte själv kunde påverka sitt liv utan det var slumpen eller turen som avgjorde om man fick lycka i sitt liv.
Aristoteles däremot såg det som att man kunde söka lyckan i världen med hjälp av sitt eget förnuft.

Här kommer lite bokcitat:

"Detta [Platons] synsätt på lycka kanske inte är förvånande i en värld där människans förmåga att möta stormar, katastrofer, sjukdomar och missväxt var minimal. Vilket ögonblick som helst kunde man ryckas bort, och man hade tur om ens barn överlevde det första levnadsåret. Den som överlevde, nådde värdslig framgång och fick se sina barn växa upp hade helt enkelt tur."

"Aristoteles: Lyckan ökar lika mycket hos varje individ som dennes dygd, förstånd och handlande i enlighet med dessa ökar."

"Verklig lycka står endast att finna om vi utvecklar vårt inre och inte alltför lätt låter oss rubbas av omvärlden."

"Platon: Det är staten som skall disciplinera människan och för att uppnå kollektiv lycka måste eventuellt den enskildes välbefinnande offras."

"Aristoteles [svar på ovan]: Det är omöjligt att göra hela staten lycklig om inte alla dess delar, eller de flesta eller ens några, är lyckliga."

"Aristoteles: Det är de goda handlingarna, dygderna, som gör att vi kan leva detta goda liv och de blir en del av vår karaktär helt enkelt genom att de blir vanor. Den människa som väljer att inkorporera dygderna i sin personlighet gynnar sig själv och sin omgivning. Följaktligen bör en god människa vara egoist."

"Aristoteles menade att den lycklige människan också behöver det som är bra för kroppen och ett visst mått av värdslig framgång. Han uppmanade oss till och med till förströelser som avkoppling mellan verksamheterna. Livet är emellertid som en form av verksamhet där varje individ är aktiv på det område med de förmågor denne är mest fäst vid."

"Antikens tänkare förklarade hur man kunde uppnå lyckan; genom att tänka och bete sig på ett annorlunda sätt. Detta var en ny insikt i den västerländska kulturkretsen."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar