Boken om lycka - kapitel 4: Lyckan i den tidiga kristendomen

I kapitel 4 beskriver Norberg på hur man i den tidiga kristendomen på 400-talet såg på lyckan. Kristendomen hade under sin förhållandevis korta historia vunnit många följare på grund av sin tro på att jorden som vi såg den snart skulle upphöra och Jesus skulle återkomma och upprätta gudariket på jorden. Därmed ansåg anhängarna att det inte fanns någon mening att försöka komma någonstans på jorden. Det skapades inom vissa grupper av kristna en stark 'lidandefilosofi' där man välkomnade lidandet då man därmed trodde sig få en bättre ställning i gudsriket.

Hur står sig lyckan i denna tiden? Här kommer lite citat:

"Lyckligast är de som lider, eftersom Gud älskar dem allra mest, och lyckligast var det som fick lida för sin tro."

"Tidigare filosofer hade uppmanat människan att undfly eller åtminstone uthärda lidandet, men Jesus var den första inflytelserika förkunnare som som aktivt välkomnade det. Martyrer talade om sina uppoffringar i termer av perfekt lycksalighet."

"Efter döden kom lyckan till de utvalda som Guds gåva. Strävan efter lycka var helt enkelt omöjlig på denna sida om döden."

"Förnuftet har ingen plats i religionen. Det är bara genom Kyrkans auktoritet som vi kan få kunskap och den rätta tron."

"Vi borde inte sträva efter lycka och personlig utveckling utan efter att offra oss för det större goda, för de gudomliga sanningarna. Målet var inte det goda livet, utan att räddas undan helvetet."

"Bara vissa av de troende kommer räddas, men vi ska vara tacksamma över det lilla eftersom vi i grund och botten är så onda."

"Att kristendomen steg för steg har modererats hars förmodligen varit oerhört betydelsefullt för de troendes välbefinnande. Det är lätt att föreställa sig att den tidiga kristendomens bild av en straffande Gud som hade fullständig kunskap om ens tankar och handlingar kunde skapa en fruktansvärd psykologisk terror. Idag betonar vi den milde och förlåtande Jesus."

"Kristendomen hade lyckats. De visas vishet hade gjorts slut på, och de förståndigas förstånd hade utplånats. Lyckan stod nu bara att finna i längtan bort från jordelivet."